Madam Chronicle

När det gäller fördomar har jag så långt bak jag kan minnas varit mästare på att uttrycka mina förutfattade meningar. När jag började lärarprogrammet i höstas antog jag att de som skulle gå samma kurs som mig, hemkunskap förmodligen var tjocka allihop. I högstadiet var jag helt övertygad om att alla de svartklädda killarna med långt hår på skolan var satanister. Jag har svårt för fördomar nu. Jag vet inte när ändringen inträffade men snubblar min hjärna över något som liknar en fördom tänker jag om illa kvickt! Fördomar det har jag, helt klart och det har alla människor. Något av det vanligaste jag har stött på är när någon frågar mig vilket program jag gick på gymnasiet och när jag svara estet får jag allt som oftast höra; Ja, det borde jag vetat, du ser ut som en sån.
Vad är en sån?
Att vara estetare har ju verkligen inget att göra med hur man klär sig men det är såhär det har blivit, runtom hela Sverige om jag inte tar fel. Estetare är såna. För mig, som gick estet hade jag däremot fördomar och samhällare. Klonerna kallade vi dom i klassen eftersom vi tyckte att alla hade likadana kläder och frisyrer.

Jag såg ett Outsiders avsnitt om Unga mammor idag på Kanal5 play och visst började man automatiskt tänka att en person som bestämmer sig för att behålla en unge vid 14-års ålder kan ju inte vara riktigt klok. Men där blev jag snabbt övertygad om att de unga mammorna i programmet var riktigt duktiga föräldrar. Det viktigaste när det gäller fördomar är att inte låta sig själv övertygas av dom. Det är fasligt svårt att undvika fördomsfulla tankar, men tänk helt enkelt till en gång extra. Även om fördomen du hade kanske visar sig vara rätt längre fram så har man i alla fall gett personen en chans. För visst vill du också ha en chans?


Och nej, alla som pluggar hemkunskap är inte tjocka.