Madam Chronicle

Det fanns en tid då jag följde Melodifestivalen. Jag missade inte en enda delfinal och gick till och med och längtade efter Eurovision song contest. Jag tyckte att bidragen Sverige skickade faktiskt var helt okej. Kanske skulle vi till och med kunna vinna hela grejen igen? 2005 började det gå utför. Efter att Lena Philipsson vann 2004 med Det gör ont (som hon enligt mig framförde på eurosvision med stil) 2005 tog Martin Stenmarck första platsen med Las Vegas. Sämre låt hade jag inte hört på länge. Nästa år vann Carola, jag vet inte jag men Sverige kanske trodde att hon skulle lyckas lika bra som med låten Främling men verkade ha glömt att hon var "några" år äldre och relativt ocharmig nuförtiden. Dock så fastnade jag faktiskt för The worrying kind och tack vare Finlands Lordi året före fanns det några riktigt spännande bidrag i Eurovision år 2007. Sedan kom Charlotte Perellis Hero, skriven av Fredrik Kempe, jag kommer inte ens ihåg hur den låter och sen (nu börjar det bli riktigt illa) vann en skrikande Malena nånting nånting med en låt som heter NÅNTING och Sverige hamnar längre och längre ner på slutresultaten. Vi kvalar in och det är ett rent mirakel att vi ens får vara med längre. Årets bidrag suger. Kvinnan kan inte sjunga för fem öre och låten fastnar inte i hjärnan. Schlager har förlorat sin poäng. Bidragen är inte längre medryckande och det är inte så konstigt att Sverige knappt får några röster då våra scenframträdanden inte ens sticker ut. Jag ska tala om vad melodifestivalen är. Slöseri med pengar. Lägg pengarna på nåt vettigt, barnsjukhusen eller ensamstående mammor, vad som helst istället för motbjudande scenkläder och bajsnödiga sångerskor. Lägg ner med den lilla hedern som finns kvar i behåll.